Glasögonormen reflekterar ljus, skjutsar dig hem, villkorslöst
Har haft förmånen att vistas bland vänner den senaste veckan. Gjort olika saker. Åkt till Kopparberg. Spelat fotboll. Druckit. Snackat.
Hur kan jag bo här? Det fantastiska med den här stan är att det inte finns nånting här. Man kan vara sig sjäv helt och hållet, utan att nån ens ser. Men man är också helt själv. Jag känner en person jag kan gå till och bara kolla på film eller diskutera och fabulera kring vad som händer i världen.
Jag önskar att jag hade Bristol, men då hade jag varit utan alla de som nu förgyller dagarna.
Hur kan jag bo här? Det fantastiska med den här stan är att det inte finns nånting här. Man kan vara sig sjäv helt och hållet, utan att nån ens ser. Men man är också helt själv. Jag känner en person jag kan gå till och bara kolla på film eller diskutera och fabulera kring vad som händer i världen.
Jag önskar att jag hade Bristol, men då hade jag varit utan alla de som nu förgyller dagarna.
Who said unbroken happiness is a bore?
Det mest populära sommarvädret bland svenskarna är tydligen drygt 20 grader och växlande molnighet.
Fuck you.
Hösten, eller våren, kan få vara växlande molnighet. Folk inser inte vilken lyx det är att tvingas smörja in sig med solskyddskräm för att inte bli bränd när man ligger på stranden utan ett enda bekymmer i huvudet. Den magiska känslan av att svalka sig med glass eller en kall öl eller en liter längst-åt-höger-kranvatten. Is. Att sätta sig i skuggan. Vi kan själva kyla ned oss, vi behöver inte lägre temperaturer. Det ska bara vara att gå direkt ut i den evighetslånga och bekymmersfria hettan, när man vill. Also, bikini.
The Drums - Let's Go Surfing.
Fuck you.
Hösten, eller våren, kan få vara växlande molnighet. Folk inser inte vilken lyx det är att tvingas smörja in sig med solskyddskräm för att inte bli bränd när man ligger på stranden utan ett enda bekymmer i huvudet. Den magiska känslan av att svalka sig med glass eller en kall öl eller en liter längst-åt-höger-kranvatten. Is. Att sätta sig i skuggan. Vi kan själva kyla ned oss, vi behöver inte lägre temperaturer. Det ska bara vara att gå direkt ut i den evighetslånga och bekymmersfria hettan, när man vill. Also, bikini.
The Drums - Let's Go Surfing.
Hur det ser ut nu
Hur ser det ut nu? Det var som sagt ett år sedan jag hörde av mig här. Snabbresumén lyder: jag pluggar Medie- och kommunikationsvetenskap i Örebro. Jag har ett studentrum i korridor på campus. Jag trivs. Jag har vänner som också gillar fotboll, som gillar Italien, som gillar Arsenal, som gillar indie-lag.
Jag har varit i Kalabrien alldeles nyligen. Den italienska vristen. Landets fattigaste område. De behöver inte ens betala vägskatt. Det är mycket jordbruk, och det är mycket städer där ena halvan byggdes för 700 år sedan, och den andra halvan för 50 år sedan, och bergen är så nyckfulla att bussarna måste tuta i kurvorna för att annonsera sin ankomst runt hörnet. Inne i städerna är det ju dessutom ännu värre. Jag har sett rondeller där det är stopp-plikter i själva rondellen.
Under veckan i Italien spenderade jag rätt mycket tid i både pool och hav. Något måste ha fastnat i vänstra örat. För när vi landade på Arlanda kände jag att tryckförändringarna hade orsakat en lömsk öroninflammation. Exakt samma sak hände nämligen senast jag var iväg på en sol-och-bad-semester.
Som ett resultat av detta äter jag värktabletter på stadig basis. Både Alvedon och Ipren, helst samtidigt. Dessutom tar jag penicillin för att själva infektionen ska gå bort. Piller. Jag drömmer märkligare än någonsin. Jag känner hur psyket är ur slag när jag är vaken. Det är spännande, det dekadent. Men precis som dekadensen så har även öroninflammationen ett slut. Om inte i morgon så i övermorgon. Det är vad jag både tror och hoppas på.
För att göra mig lite coolare ska jag nu berätta att jag idag låtit farsans elgitarr, som jag sedan tidigare huggit och lånat, återförenas med hans förstärkare. I mitt rum. Nu är det kört för det här huset. Chinese Burn med max dist tills jag skäms.
Union - Chinese Burn.
P.S.
Idag spelade Arsenal sin första match på låt säga två månader. 4-0 mot Barnet. When you smile the world is brighter.
Chamakh! Chamakh! Chamakh Chamakh Chamakh!
Jag har varit i Kalabrien alldeles nyligen. Den italienska vristen. Landets fattigaste område. De behöver inte ens betala vägskatt. Det är mycket jordbruk, och det är mycket städer där ena halvan byggdes för 700 år sedan, och den andra halvan för 50 år sedan, och bergen är så nyckfulla att bussarna måste tuta i kurvorna för att annonsera sin ankomst runt hörnet. Inne i städerna är det ju dessutom ännu värre. Jag har sett rondeller där det är stopp-plikter i själva rondellen.
Under veckan i Italien spenderade jag rätt mycket tid i både pool och hav. Något måste ha fastnat i vänstra örat. För när vi landade på Arlanda kände jag att tryckförändringarna hade orsakat en lömsk öroninflammation. Exakt samma sak hände nämligen senast jag var iväg på en sol-och-bad-semester.
Som ett resultat av detta äter jag värktabletter på stadig basis. Både Alvedon och Ipren, helst samtidigt. Dessutom tar jag penicillin för att själva infektionen ska gå bort. Piller. Jag drömmer märkligare än någonsin. Jag känner hur psyket är ur slag när jag är vaken. Det är spännande, det dekadent. Men precis som dekadensen så har även öroninflammationen ett slut. Om inte i morgon så i övermorgon. Det är vad jag både tror och hoppas på.
För att göra mig lite coolare ska jag nu berätta att jag idag låtit farsans elgitarr, som jag sedan tidigare huggit och lånat, återförenas med hans förstärkare. I mitt rum. Nu är det kört för det här huset. Chinese Burn med max dist tills jag skäms.
Union - Chinese Burn.
P.S.
Idag spelade Arsenal sin första match på låt säga två månader. 4-0 mot Barnet. When you smile the world is brighter.
Chamakh! Chamakh! Chamakh Chamakh Chamakh!
Ringarens återkomst
Går in på min blogg och imponeras över hur bra jag skrev under den där hösten i Göteborg.
Det har snart gått exakt ett år sedan jag skrev något här - det är alltså god tid att börja skriva igen.
Blir för lite av den varan nu för tiden.
Det Handlar Om Fotboll, Sveriges kanske näst bästa fotbollsblogg, har sommaruppehåll medan jag och Lalat, och Lerkot, ägnar oss åt saker som hamnar i liknande fotoalbum på Facebook.
Villarreal på SvenskaFans, Sveriges kanske näst mest passionerade lagredaktion, ligger på stranden och orkar inte göra något åt flugorna som ibland surrar förbi.
Ärligt talat.
Jag har intalat mig själv att bloggen behövdes när jag var svag, och att om jag inte bloggade så betydde det att jag inte var svag. Men att skriva av sig har människan gjort sedan väldigt långt tillbaka. År 2010 är inget undantag. Jag är inget undantag.
Jag kommer därför att börja leta metaforer bland skårorna i det pinjeträd som är vårat liv.
Pinjeträd, eftersom Kalabrien var det vackraste, mest deprimerande ställe jag någonsin sett med mina hypermoderna västvärldsögon. Jordbruk är bara så 1800-tal. Och det är just det som är grejen; det enda som är bättre med Sverige jämfört med Italien är Internet. Att ett ypperligt web bygger på hur ett helt samhälle formar sin vardag säger det mesta om Italia contra Sverige.
Kan man säga att Notre Dames klockor ringer igen? Ja, det kan man.
Kele Love You Okereke - Yesterday's Gone.
Det har snart gått exakt ett år sedan jag skrev något här - det är alltså god tid att börja skriva igen.
Blir för lite av den varan nu för tiden.
Det Handlar Om Fotboll, Sveriges kanske näst bästa fotbollsblogg, har sommaruppehåll medan jag och Lalat, och Lerkot, ägnar oss åt saker som hamnar i liknande fotoalbum på Facebook.
Villarreal på SvenskaFans, Sveriges kanske näst mest passionerade lagredaktion, ligger på stranden och orkar inte göra något åt flugorna som ibland surrar förbi.
Ärligt talat.
Jag har intalat mig själv att bloggen behövdes när jag var svag, och att om jag inte bloggade så betydde det att jag inte var svag. Men att skriva av sig har människan gjort sedan väldigt långt tillbaka. År 2010 är inget undantag. Jag är inget undantag.
Jag kommer därför att börja leta metaforer bland skårorna i det pinjeträd som är vårat liv.
Pinjeträd, eftersom Kalabrien var det vackraste, mest deprimerande ställe jag någonsin sett med mina hypermoderna västvärldsögon. Jordbruk är bara så 1800-tal. Och det är just det som är grejen; det enda som är bättre med Sverige jämfört med Italien är Internet. Att ett ypperligt web bygger på hur ett helt samhälle formar sin vardag säger det mesta om Italia contra Sverige.
Kan man säga att Notre Dames klockor ringer igen? Ja, det kan man.
Kele Love You Okereke - Yesterday's Gone.
Dagen efter
Haha, sen mindes jag ju vad allt handlar om.
This time it will be different
You didn't see this one coming, eh?
Det händer inget i mitt liv, så jag har inte skrivit ett inlägg på drygt två månader.
Det som faktiskt har hänt är att jag kommit in på Medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet i Örebro. 3 år lång kandidatutbildning. Det jag vill få ut av den är att kunna ta ett steg mot att tjäna pengar med en penna i handen.
Bara några dagar efter att jag tackat ja till utbildningen så får jag sen ett sånt sug efter att bara säga fuck it all och flytta till Bristol och leva ett förströelsens liv i något år. Japp, den tanken har seriöst slagit mig. Jag har en hel del djupa dalar i mig som jag gärna skulle vilja utforska. Sen tänker jag att det finns rim och reson och måtta också, och att Örebro ändå lär vara en rätt hyfsad stad att leva båda sidorna av livet i och inte bara ta den ack så gyllene medelväg mitt liv varit det senaste halvåret.
Och sen ser jag näst sista avsnittet på säsong 2 av skins och undrar vad livet egentligen går ut på och varför det ska vara en kyrkogård i bröstet på mig. På natten kan den vara riktigt läskig.
You didn't see this one coming, eh?
Marry me, Kele.
Det händer inget i mitt liv, så jag har inte skrivit ett inlägg på drygt två månader.
Det som faktiskt har hänt är att jag kommit in på Medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet i Örebro. 3 år lång kandidatutbildning. Det jag vill få ut av den är att kunna ta ett steg mot att tjäna pengar med en penna i handen.
Bara några dagar efter att jag tackat ja till utbildningen så får jag sen ett sånt sug efter att bara säga fuck it all och flytta till Bristol och leva ett förströelsens liv i något år. Japp, den tanken har seriöst slagit mig. Jag har en hel del djupa dalar i mig som jag gärna skulle vilja utforska. Sen tänker jag att det finns rim och reson och måtta också, och att Örebro ändå lär vara en rätt hyfsad stad att leva båda sidorna av livet i och inte bara ta den ack så gyllene medelväg mitt liv varit det senaste halvåret.
Och sen ser jag näst sista avsnittet på säsong 2 av skins och undrar vad livet egentligen går ut på och varför det ska vara en kyrkogård i bröstet på mig. På natten kan den vara riktigt läskig.
You didn't see this one coming, eh?
Marry me, Kele.
DIII DI DI DIEEEGOOO
Vad är nytt? Vad händer? Hur är läget?
Jodå. Har idag spenderat tid med Bräzk i Ludvika. Spelade FM, åt pizza och klappade finaste hunden i stada.
Åkte hem, tog hand om disken, skrev ett inlägg på världens bästa blogg och även hunnit med lite FM på egen hand.
Följer just nu Uefacupens semifinaler. Började klockan 18.30 med ukrainska rivalmötet mellan Shakhtar Donetskt och Dinamo Kiev. Shakhtar gick vidare efter ett mål i 89 minuten. Sånt är vackert. Och efter det, 20.45, tyska derbyt mellan Werder Bremen och Hamburg. Werder Bremen har gjort ett fantastiskt vackert mål, så jag håller på dem.
Ytterligare nån nyhet? Kan bjuda på denna: ska operera mig på Borlänge sjukhus den 14 maj. 07.30. Narkos, baby. Ingen riktig mat på tre dagar, och så vidare.
Och nu har Bremen gjort 2-1.
Jodå. Har idag spenderat tid med Bräzk i Ludvika. Spelade FM, åt pizza och klappade finaste hunden i stada.
Åkte hem, tog hand om disken, skrev ett inlägg på världens bästa blogg och även hunnit med lite FM på egen hand.
Följer just nu Uefacupens semifinaler. Började klockan 18.30 med ukrainska rivalmötet mellan Shakhtar Donetskt och Dinamo Kiev. Shakhtar gick vidare efter ett mål i 89 minuten. Sånt är vackert. Och efter det, 20.45, tyska derbyt mellan Werder Bremen och Hamburg. Werder Bremen har gjort ett fantastiskt vackert mål, så jag håller på dem.
Ytterligare nån nyhet? Kan bjuda på denna: ska operera mig på Borlänge sjukhus den 14 maj. 07.30. Narkos, baby. Ingen riktig mat på tre dagar, och så vidare.
Och nu har Bremen gjort 2-1.
God only knows what I'd be without you (Beach Boys, man! Fucking top!)
Det bästa jag vet är fotboll. Helt enkelt.
De första dagarna i Göteborg var helt surrealistiska. Jag bodde själv för första gången. Skulle klara mig själv. Fick gå ner till Tuve Centrum och handla själv. Fick göra allt själv. Ensam. Och så på lördagkvällen lagade jag pasta och tomatsås lagom till klockan var halv nio. Hällde upp Starobrno. Slog på teven. Fotboll. Italienska Supercupen.
Inter mot Roma. Jag kände igen alla. Där var De Rossi, Totti och Mourinho. Precis som vanligt. Folk jag känner. Åh, lugnet som spred sig i hjärtat.
Tidigare, kanske nio månader tidigare. Jag minns inte riktigt varför jag kände som jag kände. Men jag var ledsen i alla fall. Det var helg, det var mörkt ute, klockan blev fyra. Satte mig i soffan, virade en filt runt mig, och slog på teven. Arsenal. When no one else can understand me. Det är vid såna tillfällen man vet att man älskar. You give me hope and consolation. Jag blev glad, helt enkelt, och det kändes i bröstet. Det kändes på riktigt.
Idag var det första gången igen. Det var tillräckligt varmt ute. Jag tog på mig shorts och t-shirt, och en tröja med dragkedja på det, gick ut med mina två bästa fotbollar till garaget och pumpade upp dem till strax under 0,8 bar, packade ned dem och mina för gamla och för slitna fotbollsskor och gick ned till Tjärn, det fält med gräs bakom Dalportens Pizzeria där det står ett fotbollsmål (brandkåren avlivade det andra vid ett tillfälle under deras fotbollshålligång) för att meditera.
Det är verkligen som meditation. Bara jag, fotbollsskor och fotbollar, och ett mål. Solen som lyser och värmer, vinden som blåser och kyler. Jag skjuter, går och hämtar bollarna. Skjuter, går och hämtar bollarna. Eftersom det är första gången på 7 månader går det rätt mycket åt helvete. Men det gör inget. Att missa målet är inte att missa poängen. Jag tänker att det är det här jag är född att göra. Leka med en fotboll.
Jag fortsätter att skjuta, trixa lite, dribbla lite. Allt i tystnad och komplett harmoni. Det är som att sitta med armen runt någon och bara vara. Det händer inget. Det gör inget. Det är så här jag alltid vill ha det.
De första dagarna i Göteborg var helt surrealistiska. Jag bodde själv för första gången. Skulle klara mig själv. Fick gå ner till Tuve Centrum och handla själv. Fick göra allt själv. Ensam. Och så på lördagkvällen lagade jag pasta och tomatsås lagom till klockan var halv nio. Hällde upp Starobrno. Slog på teven. Fotboll. Italienska Supercupen.
Inter mot Roma. Jag kände igen alla. Där var De Rossi, Totti och Mourinho. Precis som vanligt. Folk jag känner. Åh, lugnet som spred sig i hjärtat.
Tidigare, kanske nio månader tidigare. Jag minns inte riktigt varför jag kände som jag kände. Men jag var ledsen i alla fall. Det var helg, det var mörkt ute, klockan blev fyra. Satte mig i soffan, virade en filt runt mig, och slog på teven. Arsenal. When no one else can understand me. Det är vid såna tillfällen man vet att man älskar. You give me hope and consolation. Jag blev glad, helt enkelt, och det kändes i bröstet. Det kändes på riktigt.
Idag var det första gången igen. Det var tillräckligt varmt ute. Jag tog på mig shorts och t-shirt, och en tröja med dragkedja på det, gick ut med mina två bästa fotbollar till garaget och pumpade upp dem till strax under 0,8 bar, packade ned dem och mina för gamla och för slitna fotbollsskor och gick ned till Tjärn, det fält med gräs bakom Dalportens Pizzeria där det står ett fotbollsmål (brandkåren avlivade det andra vid ett tillfälle under deras fotbollshålligång) för att meditera.
Det är verkligen som meditation. Bara jag, fotbollsskor och fotbollar, och ett mål. Solen som lyser och värmer, vinden som blåser och kyler. Jag skjuter, går och hämtar bollarna. Skjuter, går och hämtar bollarna. Eftersom det är första gången på 7 månader går det rätt mycket åt helvete. Men det gör inget. Att missa målet är inte att missa poängen. Jag tänker att det är det här jag är född att göra. Leka med en fotboll.
Jag fortsätter att skjuta, trixa lite, dribbla lite. Allt i tystnad och komplett harmoni. Det är som att sitta med armen runt någon och bara vara. Det händer inget. Det gör inget. Det är så här jag alltid vill ha det.
Vindens skugga
Tänkte gå och lägga mig. Men vad tusan. Lite konjak och mer Bloc Party istället. Ett bra sätt att avrunda dagen på. Skölja ned i strupen. Och det kunde smakat bättre.
Klockan ett insåg jag att "det här kommer aldrig att gå". Väntan på FA Cup-semin var för lång. Jag kollade lite Åshöjden. Sen såg jag att hela Dalarnas pop-lag Dalkurd spelade klockan tre i Kvarnsveden. Så jag frågade pappa om han ville med upp och kolla. Det ville han. Vi åkte och såg Dalkurd köra över Söderhamn. Dalkurd är det bästa som finns i dalafotbollen just nu. Tillsammans med IFK Grängesberg, herr och dam, förstås.
Tiden fördrevs i alla fall. Muren föll, precis som alla andra. Arsenal tog ledningen och var för ett tag på väg mot en FA Cup-final igen. 4 år utan titlar, kanske äntligen på väg mot ett slut? Nej. Jävla Drogba. Åh, den här besvikelsen.
Jag satt och funderade på hur i hela Guds namn jag ska överleva den här slutspurten? På tisdag Liverpool. Kvar i ligan: Chelsea och United. CL: United i semi, två matcher. Fem matcher, det blir 450 minuter ångest. Rättelse: vi ska fan slå ut de Djävlarna. 540 minuter ångest. Lidande. Hjärta och smärta.
Funderar på att bränna alla mina sparade pengar också och åka ned till Rom om vi går till final. Haha, Stadio Olimpico, Curva North Bank.
Så. Nu är jag här. Framför datorn. You make my tounge loose. Väntar på rätt tillfälle bara. Att skriva de sista orden, lyssna på sista låten, svälja sista konjaken. Och gå upp och läsa om Julian Carax öde. Han hade det lite värre än jag, kan jag säga.
Klockan ett insåg jag att "det här kommer aldrig att gå". Väntan på FA Cup-semin var för lång. Jag kollade lite Åshöjden. Sen såg jag att hela Dalarnas pop-lag Dalkurd spelade klockan tre i Kvarnsveden. Så jag frågade pappa om han ville med upp och kolla. Det ville han. Vi åkte och såg Dalkurd köra över Söderhamn. Dalkurd är det bästa som finns i dalafotbollen just nu. Tillsammans med IFK Grängesberg, herr och dam, förstås.
Tiden fördrevs i alla fall. Muren föll, precis som alla andra. Arsenal tog ledningen och var för ett tag på väg mot en FA Cup-final igen. 4 år utan titlar, kanske äntligen på väg mot ett slut? Nej. Jävla Drogba. Åh, den här besvikelsen.
Jag satt och funderade på hur i hela Guds namn jag ska överleva den här slutspurten? På tisdag Liverpool. Kvar i ligan: Chelsea och United. CL: United i semi, två matcher. Fem matcher, det blir 450 minuter ångest. Rättelse: vi ska fan slå ut de Djävlarna. 540 minuter ångest. Lidande. Hjärta och smärta.
Funderar på att bränna alla mina sparade pengar också och åka ned till Rom om vi går till final. Haha, Stadio Olimpico, Curva North Bank.
Så. Nu är jag här. Framför datorn. You make my tounge loose. Väntar på rätt tillfälle bara. Att skriva de sista orden, lyssna på sista låten, svälja sista konjaken. Och gå upp och läsa om Julian Carax öde. Han hade det lite värre än jag, kan jag säga.
Här kommer ett inlägg om det största i mitt liv
Arsenal vinner mot Villarreal med 3-0, United vinner mot Porto med 1-0. Båda lagen går till semifinal.
Barcelona gick vidare mot Bayern München och Chelsea slog ut Liverpool i vad som måste vara den sjukaste Europacupmatchen genom tiderna (efter Istanbul, så klart).
Barcelona kommer att möta Chelsea.
Vet ni vad det betyder?
Arsenal, det vackraste i mitt liv, kommer att ställas mot Manchester United, Djävulens stoltaste skapelse, i semifinal av Champions League. 2 matcher. 1 borta, 1 hemma. Vinnaren får spela final i världens största turnering.
Den enskilt värsta dagen i mitt liv var den 17 maj 2006 (Fever Pitch: "Trodde ni jag behövde kolla upp datumet? Ha!" (Trodde ni jag behövde kolla upp citatet? Ha!)), när Henrik Larsson byttes in och assisterade Barcelona fram till att vända Arsenals 1-0 ledning i finalen i Paris, till 1-2 sista kvarten.
Jag hade varit hemma från skolan den dagen, sagt att jag var sjuk (jag hade råd att missa vilka lektioner jag ville) och setat i 12 timmar och insupit ALLT som hade med finalen att göra.
När vi förlorade orkade jag inte gå dagen efter heller. Allt var så fel, bara. Här hade Arsenal tagit sig till sin första Europacup/Champions League-final någonsin, och vi hade sett så säkra ut, vi hade spelat legendariska matcher, heroiska matcher, och vi spelade fantastiskt även i finalen, en final där Thierry Henry skulle få lyfta bucklan mot sin födelsestads natthimmel. Men Barcelona förstörde allt.
Jag minns mina tidiga år som Gooner. Hur jag sett teveskärmen fyllas upp av den där Champions League-loggan, hört den rysningsgivande hymnen, och bett till Gud när jag fått gå och lägga mig i halvtid eftersom klockan var mycket att Arsenal skulle vända det där underläget mot Dortmund och plocka tre viktiga poäng i jakten på att avancera från gruppspelet. På den tiden var det jämnare. Eller, Arsenal var inte lika bra i alla fall. Den tidigaste slutspelsmatch jag minns att jag såg var mot Celta Vigo, våren 2004.
Champions League var något stort, ofattbart. Som kärlek. Alltid ämnat för någon annan än jag själv. Arsenal hade aldrig ens varit i semifinal innan 2006.
Jag har hatat Manchester United ända sedan jag inte själv var riktigt medveten om det, men ända sedan jag började älska Arsenal. De har nästan alltid stått ivägen för min lycka. Redan år 2000 grät jag över deras framgångar på Arsenals bekostnad. Och de har vunnit Champions League två gånger i mitt fotbollsliv. Så här i efterhand kan "trippelåret -99" likställas med World Trade Center.
Arsenal mot Manchester United i en kamp på liv och död om en plats i finalen i Rom.
Det är det största i mitt liv.
Och får vi Barcelona, med Thierry Henry, my love, i finalen kanske det blir ännu större.
Barcelona gick vidare mot Bayern München och Chelsea slog ut Liverpool i vad som måste vara den sjukaste Europacupmatchen genom tiderna (efter Istanbul, så klart).
Barcelona kommer att möta Chelsea.
Vet ni vad det betyder?
Arsenal, det vackraste i mitt liv, kommer att ställas mot Manchester United, Djävulens stoltaste skapelse, i semifinal av Champions League. 2 matcher. 1 borta, 1 hemma. Vinnaren får spela final i världens största turnering.
Den enskilt värsta dagen i mitt liv var den 17 maj 2006 (Fever Pitch: "Trodde ni jag behövde kolla upp datumet? Ha!" (Trodde ni jag behövde kolla upp citatet? Ha!)), när Henrik Larsson byttes in och assisterade Barcelona fram till att vända Arsenals 1-0 ledning i finalen i Paris, till 1-2 sista kvarten.
Jag hade varit hemma från skolan den dagen, sagt att jag var sjuk (jag hade råd att missa vilka lektioner jag ville) och setat i 12 timmar och insupit ALLT som hade med finalen att göra.
När vi förlorade orkade jag inte gå dagen efter heller. Allt var så fel, bara. Här hade Arsenal tagit sig till sin första Europacup/Champions League-final någonsin, och vi hade sett så säkra ut, vi hade spelat legendariska matcher, heroiska matcher, och vi spelade fantastiskt även i finalen, en final där Thierry Henry skulle få lyfta bucklan mot sin födelsestads natthimmel. Men Barcelona förstörde allt.
Jag minns mina tidiga år som Gooner. Hur jag sett teveskärmen fyllas upp av den där Champions League-loggan, hört den rysningsgivande hymnen, och bett till Gud när jag fått gå och lägga mig i halvtid eftersom klockan var mycket att Arsenal skulle vända det där underläget mot Dortmund och plocka tre viktiga poäng i jakten på att avancera från gruppspelet. På den tiden var det jämnare. Eller, Arsenal var inte lika bra i alla fall. Den tidigaste slutspelsmatch jag minns att jag såg var mot Celta Vigo, våren 2004.
Champions League var något stort, ofattbart. Som kärlek. Alltid ämnat för någon annan än jag själv. Arsenal hade aldrig ens varit i semifinal innan 2006.
Jag har hatat Manchester United ända sedan jag inte själv var riktigt medveten om det, men ända sedan jag började älska Arsenal. De har nästan alltid stått ivägen för min lycka. Redan år 2000 grät jag över deras framgångar på Arsenals bekostnad. Och de har vunnit Champions League två gånger i mitt fotbollsliv. Så här i efterhand kan "trippelåret -99" likställas med World Trade Center.
Arsenal mot Manchester United i en kamp på liv och död om en plats i finalen i Rom.
Det är det största i mitt liv.
Och får vi Barcelona, med Thierry Henry, my love, i finalen kanske det blir ännu större.
This modern
Oj, nu har det gått lång tid. Jag har varit i Kalmar och hälsat på. Mått sådär rent fysiskt, men bättre psykiskt. Det var nice att gräva en grop, hoppa i, och täckas av fotbollar. Danke för allt!
To be lost in the forest
To be cut adrift
You've been trying to reach me
You bought me a book
To be lost in the forest
To be cut adrift
I've been paid
I've been paid
Don't get offended
If I seem absent minded
Just keep telling me facts
And keep making me smile
Don't get offended
If I seem absent minded
I get tongue-tied
Baby, you've got to be more discerning
I've known never known what's good for me
Baby you've got to be more demanding
I will be yours
I'll pay for you anytime
I'll pay for you anytime
You told me you wanted to eat up my sadness
Well jump on, enjoy, you can gorge away
You told me you wanted to eat up my sadness
Jump right
Baby, you've got to be more discerning
I've known never known what's good for me
Baby, you've got to be more demanding
Jump left
What are you holding out for?
What's always in the way?
Why so damn absent-minded?
Why so scared of romance?
This modern love breaks me
This modern love wastes me
This modern love breaks me
This modern love wastes me
Do you wanna come over and kill some time?
Do you wanna come over and kill some time?
Do you wanna come over and kill some time?
Throw your arms around me
Sen, så. Tja. Nu för tiden handlar det om fotboll.
To be lost in the forest
To be cut adrift
You've been trying to reach me
You bought me a book
To be lost in the forest
To be cut adrift
I've been paid
I've been paid
Don't get offended
If I seem absent minded
Just keep telling me facts
And keep making me smile
Don't get offended
If I seem absent minded
I get tongue-tied
Baby, you've got to be more discerning
I've known never known what's good for me
Baby you've got to be more demanding
I will be yours
I'll pay for you anytime
I'll pay for you anytime
You told me you wanted to eat up my sadness
Well jump on, enjoy, you can gorge away
You told me you wanted to eat up my sadness
Jump right
Baby, you've got to be more discerning
I've known never known what's good for me
Baby, you've got to be more demanding
Jump left
What are you holding out for?
What's always in the way?
Why so damn absent-minded?
Why so scared of romance?
This modern love breaks me
This modern love wastes me
This modern love breaks me
This modern love wastes me
Do you wanna come over and kill some time?
Do you wanna come over and kill some time?
Do you wanna come over and kill some time?
Throw your arms around me
Sen, så. Tja. Nu för tiden handlar det om fotboll.
Det söps till ordentligt på Borrarevägen
Stallbackeeeeeeeeen,
Stallbackeeeeeeeeen,
Stallbacken, Stallbacken, Stallbackeeen,
Stallbackeeeeeen,
Stallbackeeeen,
heja heja Stallbackeeeeeeeen!
Och det är nästan lite så att man börjar smyghålla på IFK Göteborg när Joel Alme gjort om texten för tredje gången, och kommit upp med en ny version av "Utan personlig insats". Joel Alme - Snart Skiner Poseidon.
Stallbackeeeeeeeeen,
Stallbacken, Stallbacken, Stallbackeeen,
Stallbackeeeeeen,
Stallbackeeeen,
heja heja Stallbackeeeeeeeen!
Och det är nästan lite så att man börjar smyghålla på IFK Göteborg när Joel Alme gjort om texten för tredje gången, och kommit upp med en ny version av "Utan personlig insats". Joel Alme - Snart Skiner Poseidon.
The Airborne Toxic Event
Som sagt. Att solen börjat skina och kännas mot nacken är det bästa som hänt på väldigt länge. Att det är ljusare gör skillnad. Att det är varmare gör skillnad. Färre klädesplagg. Blondare hår. (Även om det mesta ska av på måndag).
När jag åkte in till Rasmus idag lyssnade jag på ett nytt album. Nytt album för mig. Relativt nytt rent allmänt också. Musiken kändes som att borsta bort grus från byxbenen. Lite som när det närmaste ljuset är från en lampa på ett hyreshus som anger vilken trappuppgång det här är, också.
I Ludvika.
Imorgon ska vi spela fotboll på Vasa... avslutar där. Det oturliga skeppet? Den finska staden? En av flera blommhållare? Hur som helst, det ligger fortfarande för mycket snö över allt. Därmed är fotbollsplanerna off limits ett bra tag till. Då får Vasaskolans skolgård 230 meter från Rasmus duga.
Jag ska fan ut och pumpa bollen redan nu.
Pumpa den tills hela jag exploderar av vårkänslor.
När jag åkte in till Rasmus idag lyssnade jag på ett nytt album. Nytt album för mig. Relativt nytt rent allmänt också. Musiken kändes som att borsta bort grus från byxbenen. Lite som när det närmaste ljuset är från en lampa på ett hyreshus som anger vilken trappuppgång det här är, också.
I Ludvika.
Imorgon ska vi spela fotboll på Vasa... avslutar där. Det oturliga skeppet? Den finska staden? En av flera blommhållare? Hur som helst, det ligger fortfarande för mycket snö över allt. Därmed är fotbollsplanerna off limits ett bra tag till. Då får Vasaskolans skolgård 230 meter från Rasmus duga.
Jag ska fan ut och pumpa bollen redan nu.
Pumpa den tills hela jag exploderar av vårkänslor.
Update
- Jag blir inte riktigt kvitt min förkylning. Fortfarande lite ont i halsen.
- När förkylningen var som värst för knappt en vecka sedan så blev min dygnsrytm förskjuten med lite väl många timmar. Sedan dess har jag inte riktigt kunna vända tillbaka.
- Under landslagsuppehållet har jag upptäckt sydamerikansk fotboll. Det bästa med den: man kan se livematcher som startar kl. 0100 CET.
- Sommar- och vintertid måste vara bland det dummaste som finns. Varför inte bara bestämma sig för att en gäller? Avgör det hela med rysk roulett.
- Jag kollar på möjligheterna att plugga utomlands.
- Igår natt började läsa "Låt den rätte komma in". Två och en halv timme senare kollade jag på klockan och förstod att jag borde somnat för en bra stund sedan.
- Att solen börjat skina med styrka är det bästa som hänt på knappt tre kvartal.
- Läs min och Lalats fotbollsblogg.
- Tack Rasmus.
Windows Sverige
Helgens bästa nationalsång: Wales. Hade faktiskt inte hört den förut. I och för sig inte så ofta man tittar på Wales. Men nu visades de. De mötte Finland. Hann med att se Sami Hyypiäs stenansikte, några finska halsdukar och sen var Finlandia över. Blond brittisk sångerska tar över scenen, och tillsammans med de förhållandevis sorgligt få walesarna på plats drogs hemmanationens nationalsång igång. På gaeliska. Det är häftigt.
Sen var det ju ännu häftigare att Finland gjorde en Sverige - försvarade sig exemplariskt. Att de vann matchen med 2-0 beror helt enkelt på att de mötte Wales och inte Portugal.
Lars Lagerbäck är så sjukt stor att det är svårt att förstå. Han är lite som Gud.
1. Wenger.
2. Lagerbäck.
Liksom.
Sen var det ju ännu häftigare att Finland gjorde en Sverige - försvarade sig exemplariskt. Att de vann matchen med 2-0 beror helt enkelt på att de mötte Wales och inte Portugal.
Lars Lagerbäck är så sjukt stor att det är svårt att förstå. Han är lite som Gud.
1. Wenger.
2. Lagerbäck.
Liksom.
