Glasögonormen reflekterar ljus, skjutsar dig hem, villkorslöst
Har haft förmånen att vistas bland vänner den senaste veckan. Gjort olika saker. Åkt till Kopparberg. Spelat fotboll. Druckit. Snackat.
Hur kan jag bo här? Det fantastiska med den här stan är att det inte finns nånting här. Man kan vara sig sjäv helt och hållet, utan att nån ens ser. Men man är också helt själv. Jag känner en person jag kan gå till och bara kolla på film eller diskutera och fabulera kring vad som händer i världen.
Jag önskar att jag hade Bristol, men då hade jag varit utan alla de som nu förgyller dagarna.
Hur kan jag bo här? Det fantastiska med den här stan är att det inte finns nånting här. Man kan vara sig sjäv helt och hållet, utan att nån ens ser. Men man är också helt själv. Jag känner en person jag kan gå till och bara kolla på film eller diskutera och fabulera kring vad som händer i världen.
Jag önskar att jag hade Bristol, men då hade jag varit utan alla de som nu förgyller dagarna.
Who said unbroken happiness is a bore?
Det mest populära sommarvädret bland svenskarna är tydligen drygt 20 grader och växlande molnighet.
Fuck you.
Hösten, eller våren, kan få vara växlande molnighet. Folk inser inte vilken lyx det är att tvingas smörja in sig med solskyddskräm för att inte bli bränd när man ligger på stranden utan ett enda bekymmer i huvudet. Den magiska känslan av att svalka sig med glass eller en kall öl eller en liter längst-åt-höger-kranvatten. Is. Att sätta sig i skuggan. Vi kan själva kyla ned oss, vi behöver inte lägre temperaturer. Det ska bara vara att gå direkt ut i den evighetslånga och bekymmersfria hettan, när man vill. Also, bikini.
The Drums - Let's Go Surfing.
Fuck you.
Hösten, eller våren, kan få vara växlande molnighet. Folk inser inte vilken lyx det är att tvingas smörja in sig med solskyddskräm för att inte bli bränd när man ligger på stranden utan ett enda bekymmer i huvudet. Den magiska känslan av att svalka sig med glass eller en kall öl eller en liter längst-åt-höger-kranvatten. Is. Att sätta sig i skuggan. Vi kan själva kyla ned oss, vi behöver inte lägre temperaturer. Det ska bara vara att gå direkt ut i den evighetslånga och bekymmersfria hettan, när man vill. Also, bikini.
The Drums - Let's Go Surfing.
Hur det ser ut nu
Hur ser det ut nu? Det var som sagt ett år sedan jag hörde av mig här. Snabbresumén lyder: jag pluggar Medie- och kommunikationsvetenskap i Örebro. Jag har ett studentrum i korridor på campus. Jag trivs. Jag har vänner som också gillar fotboll, som gillar Italien, som gillar Arsenal, som gillar indie-lag.
Jag har varit i Kalabrien alldeles nyligen. Den italienska vristen. Landets fattigaste område. De behöver inte ens betala vägskatt. Det är mycket jordbruk, och det är mycket städer där ena halvan byggdes för 700 år sedan, och den andra halvan för 50 år sedan, och bergen är så nyckfulla att bussarna måste tuta i kurvorna för att annonsera sin ankomst runt hörnet. Inne i städerna är det ju dessutom ännu värre. Jag har sett rondeller där det är stopp-plikter i själva rondellen.
Under veckan i Italien spenderade jag rätt mycket tid i både pool och hav. Något måste ha fastnat i vänstra örat. För när vi landade på Arlanda kände jag att tryckförändringarna hade orsakat en lömsk öroninflammation. Exakt samma sak hände nämligen senast jag var iväg på en sol-och-bad-semester.
Som ett resultat av detta äter jag värktabletter på stadig basis. Både Alvedon och Ipren, helst samtidigt. Dessutom tar jag penicillin för att själva infektionen ska gå bort. Piller. Jag drömmer märkligare än någonsin. Jag känner hur psyket är ur slag när jag är vaken. Det är spännande, det dekadent. Men precis som dekadensen så har även öroninflammationen ett slut. Om inte i morgon så i övermorgon. Det är vad jag både tror och hoppas på.
För att göra mig lite coolare ska jag nu berätta att jag idag låtit farsans elgitarr, som jag sedan tidigare huggit och lånat, återförenas med hans förstärkare. I mitt rum. Nu är det kört för det här huset. Chinese Burn med max dist tills jag skäms.
Union - Chinese Burn.
P.S.
Idag spelade Arsenal sin första match på låt säga två månader. 4-0 mot Barnet. When you smile the world is brighter.
Chamakh! Chamakh! Chamakh Chamakh Chamakh!
Jag har varit i Kalabrien alldeles nyligen. Den italienska vristen. Landets fattigaste område. De behöver inte ens betala vägskatt. Det är mycket jordbruk, och det är mycket städer där ena halvan byggdes för 700 år sedan, och den andra halvan för 50 år sedan, och bergen är så nyckfulla att bussarna måste tuta i kurvorna för att annonsera sin ankomst runt hörnet. Inne i städerna är det ju dessutom ännu värre. Jag har sett rondeller där det är stopp-plikter i själva rondellen.
Under veckan i Italien spenderade jag rätt mycket tid i både pool och hav. Något måste ha fastnat i vänstra örat. För när vi landade på Arlanda kände jag att tryckförändringarna hade orsakat en lömsk öroninflammation. Exakt samma sak hände nämligen senast jag var iväg på en sol-och-bad-semester.
Som ett resultat av detta äter jag värktabletter på stadig basis. Både Alvedon och Ipren, helst samtidigt. Dessutom tar jag penicillin för att själva infektionen ska gå bort. Piller. Jag drömmer märkligare än någonsin. Jag känner hur psyket är ur slag när jag är vaken. Det är spännande, det dekadent. Men precis som dekadensen så har även öroninflammationen ett slut. Om inte i morgon så i övermorgon. Det är vad jag både tror och hoppas på.
För att göra mig lite coolare ska jag nu berätta att jag idag låtit farsans elgitarr, som jag sedan tidigare huggit och lånat, återförenas med hans förstärkare. I mitt rum. Nu är det kört för det här huset. Chinese Burn med max dist tills jag skäms.
Union - Chinese Burn.
P.S.
Idag spelade Arsenal sin första match på låt säga två månader. 4-0 mot Barnet. When you smile the world is brighter.
Chamakh! Chamakh! Chamakh Chamakh Chamakh!
Ringarens återkomst
Går in på min blogg och imponeras över hur bra jag skrev under den där hösten i Göteborg.
Det har snart gått exakt ett år sedan jag skrev något här - det är alltså god tid att börja skriva igen.
Blir för lite av den varan nu för tiden.
Det Handlar Om Fotboll, Sveriges kanske näst bästa fotbollsblogg, har sommaruppehåll medan jag och Lalat, och Lerkot, ägnar oss åt saker som hamnar i liknande fotoalbum på Facebook.
Villarreal på SvenskaFans, Sveriges kanske näst mest passionerade lagredaktion, ligger på stranden och orkar inte göra något åt flugorna som ibland surrar förbi.
Ärligt talat.
Jag har intalat mig själv att bloggen behövdes när jag var svag, och att om jag inte bloggade så betydde det att jag inte var svag. Men att skriva av sig har människan gjort sedan väldigt långt tillbaka. År 2010 är inget undantag. Jag är inget undantag.
Jag kommer därför att börja leta metaforer bland skårorna i det pinjeträd som är vårat liv.
Pinjeträd, eftersom Kalabrien var det vackraste, mest deprimerande ställe jag någonsin sett med mina hypermoderna västvärldsögon. Jordbruk är bara så 1800-tal. Och det är just det som är grejen; det enda som är bättre med Sverige jämfört med Italien är Internet. Att ett ypperligt web bygger på hur ett helt samhälle formar sin vardag säger det mesta om Italia contra Sverige.
Kan man säga att Notre Dames klockor ringer igen? Ja, det kan man.
Kele Love You Okereke - Yesterday's Gone.
Det har snart gått exakt ett år sedan jag skrev något här - det är alltså god tid att börja skriva igen.
Blir för lite av den varan nu för tiden.
Det Handlar Om Fotboll, Sveriges kanske näst bästa fotbollsblogg, har sommaruppehåll medan jag och Lalat, och Lerkot, ägnar oss åt saker som hamnar i liknande fotoalbum på Facebook.
Villarreal på SvenskaFans, Sveriges kanske näst mest passionerade lagredaktion, ligger på stranden och orkar inte göra något åt flugorna som ibland surrar förbi.
Ärligt talat.
Jag har intalat mig själv att bloggen behövdes när jag var svag, och att om jag inte bloggade så betydde det att jag inte var svag. Men att skriva av sig har människan gjort sedan väldigt långt tillbaka. År 2010 är inget undantag. Jag är inget undantag.
Jag kommer därför att börja leta metaforer bland skårorna i det pinjeträd som är vårat liv.
Pinjeträd, eftersom Kalabrien var det vackraste, mest deprimerande ställe jag någonsin sett med mina hypermoderna västvärldsögon. Jordbruk är bara så 1800-tal. Och det är just det som är grejen; det enda som är bättre med Sverige jämfört med Italien är Internet. Att ett ypperligt web bygger på hur ett helt samhälle formar sin vardag säger det mesta om Italia contra Sverige.
Kan man säga att Notre Dames klockor ringer igen? Ja, det kan man.
Kele Love You Okereke - Yesterday's Gone.
