Vindens skugga
Tänkte gå och lägga mig. Men vad tusan. Lite konjak och mer Bloc Party istället. Ett bra sätt att avrunda dagen på. Skölja ned i strupen. Och det kunde smakat bättre.
Klockan ett insåg jag att "det här kommer aldrig att gå". Väntan på FA Cup-semin var för lång. Jag kollade lite Åshöjden. Sen såg jag att hela Dalarnas pop-lag Dalkurd spelade klockan tre i Kvarnsveden. Så jag frågade pappa om han ville med upp och kolla. Det ville han. Vi åkte och såg Dalkurd köra över Söderhamn. Dalkurd är det bästa som finns i dalafotbollen just nu. Tillsammans med IFK Grängesberg, herr och dam, förstås.
Tiden fördrevs i alla fall. Muren föll, precis som alla andra. Arsenal tog ledningen och var för ett tag på väg mot en FA Cup-final igen. 4 år utan titlar, kanske äntligen på väg mot ett slut? Nej. Jävla Drogba. Åh, den här besvikelsen.
Jag satt och funderade på hur i hela Guds namn jag ska överleva den här slutspurten? På tisdag Liverpool. Kvar i ligan: Chelsea och United. CL: United i semi, två matcher. Fem matcher, det blir 450 minuter ångest. Rättelse: vi ska fan slå ut de Djävlarna. 540 minuter ångest. Lidande. Hjärta och smärta.
Funderar på att bränna alla mina sparade pengar också och åka ned till Rom om vi går till final. Haha, Stadio Olimpico, Curva North Bank.
Så. Nu är jag här. Framför datorn. You make my tounge loose. Väntar på rätt tillfälle bara. Att skriva de sista orden, lyssna på sista låten, svälja sista konjaken. Och gå upp och läsa om Julian Carax öde. Han hade det lite värre än jag, kan jag säga.
Klockan ett insåg jag att "det här kommer aldrig att gå". Väntan på FA Cup-semin var för lång. Jag kollade lite Åshöjden. Sen såg jag att hela Dalarnas pop-lag Dalkurd spelade klockan tre i Kvarnsveden. Så jag frågade pappa om han ville med upp och kolla. Det ville han. Vi åkte och såg Dalkurd köra över Söderhamn. Dalkurd är det bästa som finns i dalafotbollen just nu. Tillsammans med IFK Grängesberg, herr och dam, förstås.
Tiden fördrevs i alla fall. Muren föll, precis som alla andra. Arsenal tog ledningen och var för ett tag på väg mot en FA Cup-final igen. 4 år utan titlar, kanske äntligen på väg mot ett slut? Nej. Jävla Drogba. Åh, den här besvikelsen.
Jag satt och funderade på hur i hela Guds namn jag ska överleva den här slutspurten? På tisdag Liverpool. Kvar i ligan: Chelsea och United. CL: United i semi, två matcher. Fem matcher, det blir 450 minuter ångest. Rättelse: vi ska fan slå ut de Djävlarna. 540 minuter ångest. Lidande. Hjärta och smärta.
Funderar på att bränna alla mina sparade pengar också och åka ned till Rom om vi går till final. Haha, Stadio Olimpico, Curva North Bank.
Så. Nu är jag här. Framför datorn. You make my tounge loose. Väntar på rätt tillfälle bara. Att skriva de sista orden, lyssna på sista låten, svälja sista konjaken. Och gå upp och läsa om Julian Carax öde. Han hade det lite värre än jag, kan jag säga.
Kommentarer
Trackback
