I have not been doing it on the blog for some days, but i zink it is time now
Ikväll är det en viktig match. Arsenal ska genrepa på finalstadion inför den stora finalen i maj.
Match mot Roma utan några av sina bästaste och viktigaste spelare. 1-0 sedan första mötet. Turhalsduken (tre matcher; WBA live 2006, dagen då den köptes; Chelsea i december för två år sedan, när Cesc saxar ned Cole i sista matchmomentet; och Milan på bortaplan, även det förra säsongen, en match som vi helt enkelt inte fick förlora; tre vinster) sparas till ett farligare och livsviktigare tillfälle.
På samma ämne: igår såg jag två matcher samtidigt igen (vem sa att män inte kan göra två saker samtidigt?). Pool gjorde processen kort med Real, och Villarreal som gjorde processen lång med Panathinaikos. Det var 0-0 i halvtid i Grekland, ett resultat som skulle ta Pana vidare, när jag går ned i källaren, kliver med ansiktet rakt in i en spindeltråd, hämtar upp min San Miguel-cerveza, säger till Gud att kraften och symboliken i att jag nu dricker detta spanska öl ska helhjärtat riktas åt Villarreal, och inte Real Madrid. De båda spelade ju som sagt samtidigt.
Villarreal, el submarino amarillo, den gula u-båten, reser sig likt bubblorna i ölen och gör 1-0 relativt omgående genom Ibagaza - ett avslut som bara en argentinare kan få in. Sen släpper de förvisso till 1-1, men bara några minuter senare pangar LLOREEEEENTE LLOREEEENTE in 2-1, och nu måste grekerna göra 2 mål för att gå vidare. Villarreal håller ut, San Miguel och Gud worked their magic, och efter detta måste jag till systemet igen innan kvartsfinalerna.
Förutsatt att Villarreal inte lottas mot Arsenal igen.
Det var lite jobbigt då och kommer vara jobbigare nu.
Och nu: Special 1 TV. Fotbollsnörderi och det roligaste som finns.
Match mot Roma utan några av sina bästaste och viktigaste spelare. 1-0 sedan första mötet. Turhalsduken (tre matcher; WBA live 2006, dagen då den köptes; Chelsea i december för två år sedan, när Cesc saxar ned Cole i sista matchmomentet; och Milan på bortaplan, även det förra säsongen, en match som vi helt enkelt inte fick förlora; tre vinster) sparas till ett farligare och livsviktigare tillfälle.
På samma ämne: igår såg jag två matcher samtidigt igen (vem sa att män inte kan göra två saker samtidigt?). Pool gjorde processen kort med Real, och Villarreal som gjorde processen lång med Panathinaikos. Det var 0-0 i halvtid i Grekland, ett resultat som skulle ta Pana vidare, när jag går ned i källaren, kliver med ansiktet rakt in i en spindeltråd, hämtar upp min San Miguel-cerveza, säger till Gud att kraften och symboliken i att jag nu dricker detta spanska öl ska helhjärtat riktas åt Villarreal, och inte Real Madrid. De båda spelade ju som sagt samtidigt.
Villarreal, el submarino amarillo, den gula u-båten, reser sig likt bubblorna i ölen och gör 1-0 relativt omgående genom Ibagaza - ett avslut som bara en argentinare kan få in. Sen släpper de förvisso till 1-1, men bara några minuter senare pangar LLOREEEEENTE LLOREEEENTE in 2-1, och nu måste grekerna göra 2 mål för att gå vidare. Villarreal håller ut, San Miguel och Gud worked their magic, och efter detta måste jag till systemet igen innan kvartsfinalerna.
Förutsatt att Villarreal inte lottas mot Arsenal igen.
Det var lite jobbigt då och kommer vara jobbigare nu.
Och nu: Special 1 TV. Fotbollsnörderi och det roligaste som finns.
Kommentarer
Trackback
