anautumninthecity

Den här veckan har jag tvingats upp tidigt. Som att ha flyttat till Brasilien helt plötsligt och inte vant sig vid den lilla, men ändå märkbara tidsskillnaden, så har det kännts. Tidsskillnader är fantastiska. Spenderade de första dagarna i Kina med att sova 10, 2, 9, 4 och till slut landa på cirka 8 timmar per natt. Men staden som faktiskt hade en fullt godkänd luft att andas under OS  är en annan historia.

Körde idag, och åt sedan stora mackor med Rasmus på arbetarfiket Engel. När jag skulle med bussen hem failade jag.
Klev in på stationen, gick till avgång nummer 3, kollade teveskärmen. Tio över skulle bussen gå, som väntat. När klockan var tretton över ett så tittade jag upp på skärmen igen. Nästa buss avgår tio över två. Merda. Hade jag sett fel? Går bussen egentligen fem över ett och inte tio över? Besviken gick jag ut mot tågen för att se om det gick något mot Grängesberg snart, men övergav den idén innan jag ens hunnit kolla efter. Vandrade sen genom skjutdörrarna och det lilla utrymmet mellan "tågstationen" och "busstationen", och när jag kommer ut ser jag hur buss 47 mot Grängesberg med avgångstid 1310, något försenad, kastar sig in i trafikens ostoppbara ström. Perfekt tajming, tänker jag.

Eftersom jag inte har någon tid att passa egentligen sms:ar jag Räzi som bjuder upp mig och jag tar några skutthopp på vägen, för det finns inget annat att göra än att skratta åt att jag i precis rätt ögonblick lämnade terminalen, och kom ut igen i precis rätt ögonblick för att se bussen försvinna, och att jag på grund av detta missöde skulle få chansen att spela FM snabbare än väntat, och det i allra bäst sällskap.