En snöängel vakar över mig

Jag hade det stora privilegiet att få besöka Räzi i Ludvika idag. Jag vet inte vad det är, men du är den enda person jag kan ha ett okrystat samtal med nu för tiden, som sträcker sig över flera timmar. Onykter, ska tilläggas. Är du min alkohol, kanske? Tack för en trevlig eftermiddag i ett minst sagt kallt Ludvika.
Det värmde.

Hela vägen in satt jag och lyssnade på Bloc Party. Jag hade någon månad där när det var andra band som gällde. Jag tycker om att återupptäcka. Det är som att ha kommit på en riktigt bra idé. Man får inte nog av den. Mer tanke, mer föreställningar. Mer Kele Okereke. Allt, den här gången, till bussens sövande framfart mot Ludvika, via Saxdalen.

Jag hade tänkt ta tåget hem. Det skulle gått 1628. Jag hade kanske missat det. Nu gick det inte alls, utan de höll med ersättningsbuss. Det var slut på te, så jag fick varm choklad istället. "Konduktören" ville inte ha mina pengar för en biljett från Ludvika till Grängesberg. Jag sa "okej, tack tack", drack upp det sista av chokladen, satte ned koppen och åkte med mamma som väntade med bilen hem.

Trots allt är det fortfarande omänskligt kallt ute.

Kommentarer
Postat av: Räz

Det är omänskligt kallt. Tack så jättemycket för sällskap, det är skönt att verkligen bara kunna umgås utan press (alkohol) och föra ett normalt, arsenalinriktat samtal. Tack för att du är min vän :)

2009-01-05 @ 22:17:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0