Comunitat del Villarreal

Gul som solen. Övervinner allt. Helt jävla underbara. Villarreal.

Jag har åkt på feber light. Och jag vet hur det påverkar mina bihålor... På högvarv har de gått. Jag skulle kunna äckla er till sömnlöshet med beskrivningar och mätningar, men nay. Jag är en god människa. Hehe.

Baraja, av alla jävla surgubbar, sätter 1-0 redan efter 59 sekunder. Villarreal har två bollar i ribban inom loppet av en halv minut. David Villa sätter 2-0 efter 10 minuter. Lagkapten Gonzalo går sönder och in kommer Fabricio Fucking Fuentes. Säkerhetsrisken nickar in reduceringen på stopptid i första halvlek. I andra halvlek forcerar rätt Llorente in 2-2 via ribban. 3 minuter senare, i den 79 minuten, sätter min gamla älskling Edu 3-2. Och till sist får Villarreal äntligen den där straffen som vi berövats så många gånger i avgörande lägen den här säsongen, och Beppe Rossi placerar iskallt in 3-3 med 6 minuter kvar att spela. Allmänt nervdaller de resterande minuterna, men matchen slutar oavgjort. Derby Valenciana är, och har varit ett tag nu, ett av världens kvalitetmässigt bästa derbyn.

Precis som solen. Villarreal.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0