Tillbaka(blickar)

And when it comes, it will feel like a kiss

Jag är lättpåverkad och väldigt övertalbar, samt känslosam och till och från lite hobbydeprimerad. För några nu dagar har jag tänkt på hur jävla jobbigt allt kan vara. Att saker och ting inte är rättvisa. Helt enkelt.
Men uppenbarligen är saker och ting inte alltid rättvisa. Det vore omöjligt.

Ja, jag började lyssna på Bloc Party igen samt se klart volym tre av Heroes. Grande. Kele är fantastisk, Hiro likaså.
När det är lite sådär jobbigt, när det inte är balans bland kroppsvätskorna, som grekerna hade sagt, kommer Heroes tillbaka i minnet. När Peter är sjuksköterska och tar hand om den där gamla mörkhyade gubben, Mr. Deveaux, som ligger på sin dödsbädd och lär Peter det enda värt att veta om livet; "In the end, all that matters is love."

Och så säger han en till sak till Peter som jag inbillar mig och hoppas att han skulle sagt till mig också, om jag stått där; "your heart has the ability to love unconditionally. Like I told you, in the end, all that really matters is love."

Om inte annat, så ska han kunna ha sagt det till mig någon gång i framtiden.
Heroes är så mycket mer än en X-men-replica.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0