Fritt fram/Fritt fall

Nå, vilken jävla idiot avslutar en fullt fungerande konceptstark blogg? Jo, jag. Men precis som Kolo så ska inte An Autumn In The City gå någonstans. Alla som är förvånade över att jag inte kunde stå vid mitt ord kan skriva en kommentar.

Nåväl.

Precis som på Prison Break klipps trådar av, och min färd framåt mot något som är större än jag kan förstå ändrar riktning så smått. Igen. Utan att jag själv vill det.

2009 kommer bli ett kasst år. Jag känner det på mig. Jag kommer vara ledsen, eftersom det kommer vara jävligt mycket tröstlöshet inuti mig. Att hålla min egen hand fungerar inte som energikälla.

Jag undrar om jag inte ska ta och skriva allt jobbigt här. Det är 2009 värt. Jag har dömt det på förhand. Var är ljuset som ska leda mig hem?

Och det är väl här Gud kommer in i bilden. Var är ljuset som ska leda mig hem? Nej, inte Gud själv. Däremot något av hans otaliga verk. Visst fan ska man väl klara av detta år också, till och med med en hel del glädjeämnen? Den som lever får se. Jag funderar på om jag nog fan inte ska ta med mig en sax på resan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0