anautumninthecity

Det är rent grymt att se de två senaste avsnitten Scrubs, där avsnitt 4 hade ett slut som på sätt och vis slår ditot i My Monster på fingrarna, och första avsnittet på säsong 3 av Lost, AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH liksom, innan fotbollen börjar på TV4, halv tre på morgonen. Sverige möter USA och just nu är det halvtid. Sverige spelar som det gäng omotiverade slashasar vi alltid får se i sådana här matcher. Tacka vet jag den långe, långhåriga, aviga amerikanska innermittfältaren, den enda i deras startelva (förutom Charlie Davies, då) som jag känner igen sedan tidigare, och det är för att jag under OS inte för mitt liv kunde lista ut hur hans efternamn skulle uttalas: Kljestan.

En tokig sak slog mig. Vinner vi mot USA så vinner vi mot Obama.
Tur det står 0-2 till laget med de Navy Bluea shortsen mot laget med Royal Blue på kortbyxorna. Vilket av länderna har inte haft krig på 200 år, sa ni? (Och inga jävla viktigpetter-kommentarer om att jo, tekniskt sett skulle man kunna säga att vi varit i krig, för vi har inte varit i krig.)