A rush of sugar to the head

Finns det nåt bättre än jävelsena, omotiverade, osammanhängande, bara-för-sakens-skull blogginlägg? Ja.
Finns det nåt sämre än jävelsena, omotiverade, osammanhängande, bara-för-sakens-skull blogginlägg? Ja.

Så det här hamnar nånstans i mitten bland alla värdelösa dammkorn i den värld där all that really matters is love.

Ikväll var det spelkväll igen. Hög på socker, fantastiskt. Rasmus hade bakat terracotta och sockerkaka, och fixat SodaStreamad Cola, och skötte popcornflödet och höll med te och allt man behöver till (socker och mjölk, för just den här sorten). Han är fantastisk.

Vi spelade först Monopol. Jag åkte ut rätt tidigt och agerade Lehman Brothers i en timme eller så.
Sen gick vi ut ett tag lekte lite.
Efter det väntade Wall Street, ett spel skapat av Lasse Kronér efter att han förlorat i Monopol mot sin fru.
Vi hade ingen regelbok och Kim kom bara vagt ihåg hur fan det funkade, så vi hittade på lite egna till synes vettiga regler och körde i en halvtimme. Till slut blev inflationen enorm och ingen fattade riktigt vad spelet gick ut på, så vi la ned.
Sen följde drygt en timme full av fantastiskhet. Vi drack te (och kaffe), vilket var skitgott. Vi började diskutera kortspel och Kim försökte förklara det där kortspelet som inte finns, som du bara hittat på, eftersom han hört om det från en tjej på jobbet. Ormen kallas det på Spendrups, tydligen.
Det ena ledde till det andra och sen satt vi där och spelade Lur. Det kändes som på den gamla goda tiden. "Då tycker jag vi tar och lägger tre femmor!"

Och just som jag skriver. The Killers - Read My Mind.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0