It starts sometime around midnight
En dag så god som någon annan. Det var söndag och serie A-dag, men jag såg genom pintglas, ölmagar och Umbro och Adidas rakt in i a northern soul. Tyne-Wear-derbyt mellan Newcastle och Sunderland spelades 10 meter över marken, på en plan som lyft tillsammans med taket när 50 000 segertörstande goerdies spenderade stora delar av matchen med att bara stå upp och skrika för att på det enda sätt de kan sätta en hand på axeln på kroknande hemmaspelare.
De kroknade aldrig. Inga Insomnias på planen här, inte.
Men det räckte inte. 1-1 i en av de mest fantastiska, häpnadsväckande matcherna jag sett. Jag satt i soffan och lät fotbollens överväldigande hand vrida upp hastigheten på hjärtslagen - trots att matchen inte hade ett dugg med Arsenal att göra.
Derbyn är alltid bra. Speciellt när de är magiska.
Nu tittar jag på Pittsburgh Steelers som tappat sin ganska säkra ledning i Super Bowl mot Arizona Cardinals.
I pausen mellan andra och tredje quartern, medan jag gjorde nattmackor, fick de in en scen på planen där Bruce Springsteen, The E-Street Band (Mark Pender!) och en enorm kör av silverklädda negrer drog av några låtar till storslagna fyrverkerier och publikens, som så klart klivit ned från sina åskådarplatser in på spelplanen, jubel. Men eftersom det är mitt i natten kan jag knappt ha något ljud på alls.
Hur som helst måste man beundra amerikanerna, hur de kan få plats med så mycket samtidigt. Jag ber dock för att ett fotbollsderby i England aldrig måste ha halvtidsunderhållning i form av liveband för att nå legendstatus.
The Airborne Toxic Event - Sometime Around Midnight.
De kroknade aldrig. Inga Insomnias på planen här, inte.
Men det räckte inte. 1-1 i en av de mest fantastiska, häpnadsväckande matcherna jag sett. Jag satt i soffan och lät fotbollens överväldigande hand vrida upp hastigheten på hjärtslagen - trots att matchen inte hade ett dugg med Arsenal att göra.
Derbyn är alltid bra. Speciellt när de är magiska.
Nu tittar jag på Pittsburgh Steelers som tappat sin ganska säkra ledning i Super Bowl mot Arizona Cardinals.
I pausen mellan andra och tredje quartern, medan jag gjorde nattmackor, fick de in en scen på planen där Bruce Springsteen, The E-Street Band (Mark Pender!) och en enorm kör av silverklädda negrer drog av några låtar till storslagna fyrverkerier och publikens, som så klart klivit ned från sina åskådarplatser in på spelplanen, jubel. Men eftersom det är mitt i natten kan jag knappt ha något ljud på alls.
Hur som helst måste man beundra amerikanerna, hur de kan få plats med så mycket samtidigt. Jag ber dock för att ett fotbollsderby i England aldrig måste ha halvtidsunderhållning i form av liveband för att nå legendstatus.
The Airborne Toxic Event - Sometime Around Midnight.
Kommentarer
Trackback
