anautumninthecity

Jag är musikintresserad, helt klart. Långt ifrån någon novis, och av någon anledning lyssnar ingen som jag bor i närheten av (rättelse: de som jag tidigare bodde i närheten av. Inte utforskat Göteborg än) på samma band som jag håller som överlag bäst. Därför förekommer jag sällan i diskussioner rörande musik. Bara via nätet. Utbyter idéer och tankar med Skåne och Sthlm ibland.

War, war, war, war!
I want to
declare a war!

Bloc Party är ett av banden jag gillar och lyssnat tillräckligt mycket på för att våga föra fram åsikter kring till vardags (rättelse igen: till fest). Deras senaste album inleds med "Ares", en låt som jag helst beskriver som "100% geni". Kele Okerekes första albumord sedan A Weekend In The City (tändes nyss en glödlampa över edert huvud?) lyder "War, war, war, war!" och jag är 100% hänförd.

Men, detta är ingen uttalad recensionsblogg. Men musik spelar en stor del i mitt liv. Bloc Party har blivit min definition av city-life. Låtarna, skivomslagen, bandets historia. Jag tar med alla intryck och applicerar dem på väggarna i mitt vardagsrum, på gågatorna i Tuve, på fasaderna längs Avenyn, på sätena i spårvagnarna.

Intimacy är ute samtidigt som jag börjar min Autumn In The City. Det känns skönt att ha något att se fram emot.