anautumninthecity

Upp för backen. Till väster försvinner människor i sina alldeles egna kläder förbi. Åt höger, där ligger Näckrosdammen och vilar vid småbarnens och de tålmodiga föräldrarnas fötter. Cyklar, upp och ned för den där backen. Jag går i en galleria med skyltfönster åt båda hållen. De gör reklam för någon annans liv, men man kan inte gå in i affärerna, bara följa korridoren. När jag går ut från gallerian och rätt in på Universitetet är jag på väg att utveckla mitt eget liv, i mängden bland alla skyltdockor. Jag läser inte för att skapa ett bra betyg, jag läser för att skapa mig själv.

Medan solen inte hade gått ned idag såg jag ett program om luft, syre, vind. Det är häpnadsväckande. Helt enkelt. Som allt annat här i världen ger den oss liv, samtidigt som den dagligen orsakar folks död. Ett ekosystem. Ge upp, alla vi som tror på utopier? Med tro kommer man inte jättelångt, men man överlever. Det duger för mig.

Och en dag när jag orkar och har sann inspiration ska jag byta ut alla dessa varför. Kanske.