anautumninthecity

Den första universitetsveckan var avslutad. Jag tror att jag kan gilla min docent till lärare. Klassen verkar skön, även om jag bara pratat med en enda person. Den personen hade gått i samma klass som Marcus Berg. Grande. Det var dessutom i sköna Värmland, närmare bestämt Sunne. Personen i frågade kände dessutom mycket väl till Editors. Tänk er det. I vänskapskretsen hemma hade ingen hört talas om dem. Jag flyttar till Göteborg, pratar med en klasskamrat, och visst vet han vilka Editors är.

Mitt hjärta längtar lite efter att få känna Dalarna igen, trots alla dessa härligheter. La familia minus bror har varit här, och är fortfarande här för övrigt. När mamma sa "ska vi ta och åka hem till Jonas då?" så förstod jag plötsligt vad jag höll på med. Jag lever, alldeles själv. Det känns märkligt att ha familjen här. Som om ingenting förändrats, fast allt har ju gjorts om, kastats upp och ned. Någon (jag själv) har skakat om mitt möblerade rum och skapat nya konstellationer. Än så länge är det i princip samma fåtölj, samma soffbord och samma teve. Men nya tavlor kommer att sättas upp med tiden, definitivt. Väggar kommer att behöva målas om, det är oundvikligt.

Ikväll när jag stod och tog hand om disken så lät jag mina sinnen vandra. Tankarna hittade till Stockholm, till konsert. Editors, med The Engineers som förband och R.E.M. agerandes efterband. Jag utforskade även trivialare saker, sådant som jag nu inte ens kommer ihåg.

Men det var skönt, att bara stå och låta det varma vattnet forsa fram över händerna. Jag förstår plötsligt hemligheten med varför alla kvinnor genom åren tyckt så mycket om att ta hand om disken. Det är helt enkelt avkopplande. De trodde att de kunde leda oss bakom ljuset, men en solstråle fångade mitt öga och nu öppnar jag hela porten. Jag rekommenderar alla hankönade att testa på diskning.