Varför x > #
Solen är allt lite djävulsk. Förmodligen varmare än självaste helvetet. Jag kan tänka mig att den lurade en och annan västkustbo idag, där den svävade på himlen och lyste upp allt. Men det var som att titta på ett forografi. All värme var borta i luften. Det kan förmodligen bli kallare, men det var inte varmt idag. Och detta är en ren fysisk jämförelse. Foton kan sätta sinnena i brand.
En buss och en spårvagn hade krockat på Avenyn, så linje 18 stod stilla ett tag. Sedan gjorde busschauffören något fantastiskt. Han sidesteppade. Struntade i systemet, bestämde som den människa han är och gjorde en omdirigering av rutten, vi missade nog bara en hållplats. Jag älskade att allt inte behöver vara svart på vitt, ibland kan det vara lite blått också, och gick förbi Poseidon upp till universitetsbiblioteket och läste om Den Heliga Birgittas liv. Fantastisk kvinna.
En lite tur på Nordstan senare med SMS som det mest kreativa från det äventyret. I underjordstunneln till Centralen spelade en man dragspel. Jag gillar den korta musikunderhållning man får där. Men mitt gillande höjdes ett snäpp när mannen, precis när jag var i färd med att öppna portarna, började spela la lambada. Jag vet inte riktigt varför la lambada hypnotiserar mig, men jag var i alla fall tvungen att låtsas som om jag glömt att jag hade ett till ärende i det enorma köpcentret, vända om, gå långsamt och lyssna intensivt, samt inse att man ju kan ta Tuve-bussen från alldeles utanför Nordstan, ovanför tunneln, också. Perfekt.
Eller jo, egentligen vet jag visst varför jag gillar lambadan.
En buss och en spårvagn hade krockat på Avenyn, så linje 18 stod stilla ett tag. Sedan gjorde busschauffören något fantastiskt. Han sidesteppade. Struntade i systemet, bestämde som den människa han är och gjorde en omdirigering av rutten, vi missade nog bara en hållplats. Jag älskade att allt inte behöver vara svart på vitt, ibland kan det vara lite blått också, och gick förbi Poseidon upp till universitetsbiblioteket och läste om Den Heliga Birgittas liv. Fantastisk kvinna.
En lite tur på Nordstan senare med SMS som det mest kreativa från det äventyret. I underjordstunneln till Centralen spelade en man dragspel. Jag gillar den korta musikunderhållning man får där. Men mitt gillande höjdes ett snäpp när mannen, precis när jag var i färd med att öppna portarna, började spela la lambada. Jag vet inte riktigt varför la lambada hypnotiserar mig, men jag var i alla fall tvungen att låtsas som om jag glömt att jag hade ett till ärende i det enorma köpcentret, vända om, gå långsamt och lyssna intensivt, samt inse att man ju kan ta Tuve-bussen från alldeles utanför Nordstan, ovanför tunneln, också. Perfekt.
Eller jo, egentligen vet jag visst varför jag gillar lambadan.
Kommentarer
Trackback
