anautumninthecity

På bussen hem efter en fredagkväll i andra lokaler. Började vid SKF, bästa namnet på en hållplats, hemma hos ett brödrapar som känt min taekwon-do-utövande polare i 15 år. Jag hade, efter instruktioner, köpt ett paket cigg till värdarna. Överlämnar det, de börjar röka och efter tio minuter säger den ena av dem att de varit rökfria i 24 dagar, fram till nu. Jag kände mig som en dålig människa.

Efter ett eller två samtal hamnade vi tillsammans med två kurskamrater i en ateljé tillhörande en konststuderande vid Valand, fem våningar upp i en helt fantastisk byggnad. Det var lite teknik-programmet-på-gymnasiet-känsla med smala gångar och märkliga dörrar in till rum där folk skapade saker och ting. Allt var vitt men mörkt. Vi gick in, han drog på musik, vi satte oss några trappsteg upp mot en halvvåning på några få kvadrat möblerat med en soffa, fåtölj och ett soffbord. På golvet kunde man också sitta, och ta ryggstöd mot en fönster som vätte ut mot Göteborg. Avenyn och neonljus. Är ännu lite osäker på huruvida jag drömde eller ej.

Bussen hem, som sagt. Allt som syns är stadens artificiella ljus. Jag tycker det är hur vackert som helst.