anautumninthecity

Det här med ett drama varje dag börjar sätta sina spår. Inatt drömde jag på vers. Har ingen aning om vad som försegick i John Blunds land, men att det räknas som vers minns jag. Och att jag drömde, för den delen. Det har inte hänt ofta de senaste åren, men jag antar att alla intryck här måste passera via en hel del hjärnceller innan de hittar rätt. Dessutom sover jag i snitt en eller två timmar längre per dag än jag gjort en normalvecka i Grängesberg i år. Det hjälper väl också, på sitt sätt.

Även i sömnens efterdyningar tänker jag på vers. Totalt osammanhängande jidder, likt en äng med tusen sorters blommor, men ändå sammankopplat. Det känns häftigt att vara så inne i någonting igen. Som om det är viktigt. Som om hela världen står och faller med en stavelse men det gör den ju inte. Men den kanske borde.

Och jag hoppas att Brolle Jr. fick seriöst med cash efter den där MQ-reklamen, för han bara måste vara på ca 30% av alla svenskars lista över de mest irriterande personerna just nu. Jag är så oerhört glad över att mute-knappen finns. Fan vad han sabbat sin chans att bli väldigt, väldigt folkkär.