anautumninthecity

Det har tagit längre tid att åka från Grängesberg till Ludvika, känns det som. Tåget till Göteborg flöt fram över det fasta vattnet och hållplatserna uppenbarade sig konstant. Jag vet varför. Jag var trött. Tåget gick tidigt, jag kände nämligen att jag ville närvara vid introduktionen av den tredje kursen som utgör 25% av Litteraturvetenskap: Grundkurs.

Jag var trött. Såg ett avsnitt Heroes, som jag med framgång tankat så fort jag fick tillgång till en redig lina, mellan Gränges och Hallsberg. Halvsov till X&Y från Hallsberg till Centralstationen. Det är magiskt. Att inte tänka, bara lyssna, drömma litet grand samtidigt som ögonlocken stänger ute allt annat. Titta upp ibland, se ett tomt säte, eller ett nytt ansikte, och dyka ner igen. Knäppa rocken och rätta till halsduken ovanpå t-shirten, polon, tröjan och uppskatta varenda celsius mot kroppen. Magiskt.

Sen planerade jag en del. Ska bland annat till slut, efter tre och ett halvt år på SF, få stycka United i en införrapport. Rent allmänt älskar jag min Villarrealredaktion.