anautumninthecity

Kommer hem från en dag på universitetet och upptäcker att nej, Shakespear & Dolphin hade tydligen inga dubbelrum lediga. Istället hänvisas vi till ett hotell som vi tidigare testat boka dubbelrum på men som inte hade några lediga. Iskallt, legendariskt och katastrof. Får det gå till så här? Nu bokade jag och Lalat in oss (Hazuki tog singelrum på Ashlley Hotel, det som vi rekommenderades) på Queens Hotel, i LN7. Mycket närmare Arsenalland än Paddington. Något som är långt ifrån London i sig självt är Manchester, på alla möjliga sätt och vis. Det hindrar dock inte staden för att vara skådeplats för några av mina bästa fotbollsminnen.

Ruud van Nistelrooy missar straff på stopptid och häcklas ohämmat
Wayne Rooneys partner in crime, allt som oftast, mot Arsenal är holländare och heter Ruud van Nistelrooy. Han kallas Horseface och gör skäl för det öknamnet. Han är en bra målskytt som gjort många mål genom sin Unitedkarriär, och för det avskyr jag honom. När han sedan har en speltsil som påminner om en feg skorpions, så tycker man bara ännu mindre om honom. Minns speciellt när han försökte kapa benet på Ashley Cole. Sällan anade jag dock att han några år senare förtjänade varenda smäll han någonsin fått genom åren, och i framtiden ska få.

Hur som helst. United tog emot Arsenal under hösten 2004. Det stod 0-0 när klockan började närma sig 90 minuter, och domaren blåser straff för hemmalaget. Ruud kliver fram, medveten om att Man Utd kommer klättra förbi Arsenal i tabellen om han sätter straffen, och drar till bollen så hårt han kan, rätt i ribban och ut igen. Scenerna som följer är klassiska och jag skrattar av skadeglädje blandat med lycklig-glädje varenda gång jag ser det.