anautumninthecity

Gamla fina Messina.
Vad blev det av dig?

Sicilien är så långt ifrån Sverige som det går. Det är varmt, det är exotiskt, det är maffia, det är god mat, det är svallande hett blod, det är som det alltid har varit, utan nymodigheter. Jag fascineras. Jag tycker om.

Fotbollsplanen är Världens ansikte för mig. Det är utsidan. Allt som rör sig där inne; folket, kulturen, vattnet, vindarna, tankarna. Fotboll är ett bra sätt att se allt. Inbillar jag mig i alla fall. Och så ofta får jag bekräftelse.

Som när FC Messina går bankrutt 1996, går ihop med en annan klubb från staden för att undvika att börja om från den absoluta botten, tar sig från Serie D till Serie A på 8 år, för första gången sedan 1965, via grusplaner och otaliga nya derbyn, och i Serie A fortsätter Arturo Di Napoli att göra mål med sin vänsterfot och få sicilianarna att rusa mot nätet och gubbarna i svart rock och hatt vid mållinjen att springa några meter in på planen för att fira att vi är här, vi betyder någonting, vi syns och vi är stolta över att visa upp det som är Messina.

Vart tog du vägen sen?
Jävla ekonomi.
Nu harvar Messina återigen i Serie D, och den här gången går det inte ens bra. Med Italiens vackraste arena är man värd ett bättre öde än ett publiksnitt lägre än IFK Grängesbergs.