anautumninthecity

Nej, jag kände inte trycket att eftersom alla andra gör det så ska jag också skaffa en blogg. Inte alls. Jag känner en omänsklig mängd tryck just nu, sant, men inte det från kompisar på min svaga bloggpunkt. Då kan man fråga sig varför jag börjar skriva för omvärlden ändå. Det finns få anledningar.

För det första: när jag klev in i vardagsrummet i min fantastiska tvåa på Hisingen och såg ut över bilarna, bussarna och skogen fick jag en uppenbarelse. Förmodligen inte från Gud, men en uppenbarelse. Jag ska skriva om vad som händer här. När min själsfrände och trogne internetföljeslagare som jag nu bor väldigt mycket närmare men fortfarande lite för långt ifrån rapporterade att han skaffat en blogg lite senare på dagen, då stod det hela klart för mig. För det andra hade kommit via sms.

Jag har i dagarna flyttat till Tuve, Göteborg, en liten, hemtrevlig, lugn, kärvänlig, naturskön, farthinderfylld kommun med nästan 11 000 invånare. Elva tusen. Det är ungefär tre gånger fler personer än de som bodde i min förra stad. Och jag vägrar kalla det by. Världen är större här, och det är världen jag kommer att skriva om. Saker som händer som inte hade hänt där hemma. Och så klart onödiga saker som inte har med så mycket att göra, förutom att de vecker mina känslor på något sätt.

An autumn in the city. Detta är framför allt för Skåne, kanske Småland också, och möjligtvis Stockholm.