anautumninthecity

Fördriver min tid med att läsa gamla mästerverk, spela CM, äta spagetti med tomatsås och se på teve till sent in på natten. I en högst materialistisk värld är jag jättejättenöjd. Men jag kan inte undgå att känna mig lite svart kring hjärtat.

Den kärlek talar vackrast som man vet
Står tigande av skräck och trofasthet

Vet att jag aldrig vågar säga någonting. Det gäller alla.

Och jag kan inte heller undvika att tänka: hur hade det gått för Romeo (från och med nu min favoritkaraktär, alla kategorier) och Juliet om de levt sina liv istället för att dö i tårar? Lyckliga i alla sina dagar? Jag hoppas.